VÅREN PÅ VÄG!

Staren sitter nu sedan igår på uthustaket och lockar med sina härmljud och visslingar!

Holken på uthusgaveln har under flera år varit boplats för starar och flera kullar har genom åren sett ljuset här.                                                                                                                     Därtill sitter det ytterligare en holk på huset och även här har flera kullar starar sett dagens ljus. Igår hörde jag en stare vissla och härma på sitt speciella vis, men jag kunde inte se den. Efter en stund tittade upphovet till ljudet ut ur holken och försvann lika fort, varefter visslingarna och härmlätena fortsatte. Alltså satt denna stare inne i holken och lockade med sina härmläten! Detta har jag aldrig tidigare upplevt.

Tranorna har ännu inte visat sig i de stora plogar man är van vid dessa tider. Smågrupper om högst 5-6 stycken har passerat, men de stora plogarna har lyst med sin frånvaro. Nu kommer de säkert de närmsta dagarna och då känns det verkligt vårigt!

Järnsparven har jag haft i trädgården sedan februari. Nu tillkommer ringduvor, som sträckt in senaste dygnet i större eller mindre grupper. I parken utanför vårt hus har vi haft en envis rackare under hela vintern och man kan undra huruvida denna individ hittat föda i tillräcklig mängd.

Kattugglan har hörts en tid bortifrån kyrkogården (!) och de är inne i sin häckningsperiod redan. Faktum är, att en del fåglar påbörjar häckningen tidigt på våren. Korpen och skatan tillhör dessa tåliga arter.

Då vi nu är inne i april och värmen nu omsider skall inställa sig kan man förvänta sig ett koncentrerat insträck av flyttfåglar. Det är ju en sen vår, värmemässigt, så det blir en stressig vår för både fåglar och fågelskådare!

Posted in Genarpskrönika |

“Påskahönan”

Ett uttryck för en komisk syn på en höna i påsk. Var en illustration i Sydsvenska Dagbladet för ett antal år sedan.

HÖNA copy

 

 

 

Olja på duk. 80×100 cm.

Posted in Målningar - olja och akvarell |

Småspov

Den mindre släktingen till storspoven, småspoven, har markant mindre näbb samt en karaktäristisk teckning i “ansiktet” med ljusa fält.

2013Småspov

 

 

 

 

Småspov. Olja på duk. 50×70 cm.

Posted in Djurporträtt |

Större hackspett

Troligen den mest kända hackspettarten. Den kommer flygande i en iögonfallande bågform och slår till på en trädstam. Ett gällt skriande läte samt ett trummande mot trädstammen är känt bland allmänheten.  Dess svartvita dräkt med röd huva och rött på undergumpen är karaktäristiskt.

2013 Större hackspett

 

 

Större hackspett

Posted in Djurporträtt |

Gråsparvar

Gråsparvar tillhör vår grundfauna i det skånska landskapet. Särskilt i små byar – och alldeles speciellt om det finns buskage och djurhållning utomhus i grannskapet. Deras tjatter när de som flock slår sig ner i en buske utgör en  typisk ljudkuliss i det skånska landskapet!

Gråsparvar copy

 

 

 

Oljemålning av en flock gråsparvar

Posted in Målningar - olja och akvarell |

Djurporträtt

En grannlaga uppgift är att måla ett porträtt av ett djur. Alla djur har en personlig framtoning och utmaningen är att få med den stämning och utstrålning som infinner sig under processens gång när man förmedlar en målning. Resultatet beror på den mentala känsla man får i kontakten.

portratt_hare2013 Hornuggla copy (1)2001_0227_223044AA_resizeLodjur_resize

Posted in Djurporträtt |

Ett snöigt Genarp

Januari 2013

Snön invaderar oss igen. Inget ovanligt och vi Genarpsbor är väl så vana vid vädrets ytterligheter.

Oavsett om snön har vräkt ner en tid och orsakar höga vallar och problem med att ta sig utanför byn tycks byns invånare ta det hela med upphöjt lugn. Man konstaterar eländet och så går livet vidare. Snöskyffelförsäljningen har god marknad hos oss!

Stenknäckarna har återkommit till fågelbordet efter en tids bortovaro och gladorna svävar över byn på jakt efter föda. Vi har två fasanhönor samt en fasantupp som ständiga besökare i trädgården. De är väldigt observanta och lyfter med ett brak om jag går ut genom dörren. Trevliga bekantskaper. Däremot är rådjuren riktiga marodörer bland växterna. Ser ofta spåren efter dem och ute i parken kan jag följa deras strövtåg.

 

Posted in Genarpskrönika | Tagged , , , , |

Pilgrimsfalk

13 januari 2013

Pilgrimsfalk! Åkte i bil förbi Kyrkheddinge i söndags och såg i ögonvrån en snabb, kraftfull rovfågel komma dragande lågt över ett snötäckt fält. Vingslagen var typiskt både kraftiga och intermittenta för en större falk. Min fru var den som noterade falken, men då vi befann oss på väg 11 mot Dalby fanns inga möjligheter att stanna för vidare studier. Tyvärr.

Pilgrimsfalk vid Kyrkheddinge!

 

 

Som en kung drog falken fram över de höstplöjda fälten söder om Kyrkheddinge med kurs längs med 11:an, bort mot Dalby. Oron bland småfåglar och – då det handlar om pilgrimsfalk – även större arter måtte ha varit stor. Det handlar om en rovfågel med stor potential att jaga och förse sig med mat blan små och mellanstora byten.

Minns ett tillfälle ute i Häckeberga, där vi bodde i 23 år. Jag hörde ett ljud, som närmast kan liknas vid torra ärtor rinna utför en plåtränna. Ljudet var till en början svagt, men snabbt ökade det i styrka. Jag kunde först inte bestämma ursprunget men plötsligt for en stor, mörk falk förbi mellan huset och garaget som en suddig projektil. I ett moln av snö dammade falket in i snåren på andra sidan vår lilla damm. En sky av småfågel for åt alla håll vid nedslaget, som troligen resulterade i en lätt lunch för falken. Turligt nog hade jag kikaren till hands och fick snabbt upp den då falken passerade. Under de tiondels sekunder jag hade falken i fokus hann jag notera den för pilgrimsfalk typiska huvudteckningen med det svarta mustaschtecknet, mörka – intill svarta – översidan, samt den kraftiga kroppskonstitutionen.

Just detta med intrycket av fågeln i fält – alla detaljer liksom sammansmälta till en total bild – kallas “jizz”. Detta uttryck sammanfattar det totala intryck man får av en fågel i fält. Det handlar om sublima detaljer och intryck som, sammantaget, ger mig en indikation om arttillhörighet. Och just detta är för mig det intressanta vinklingen av fågelskådandet!

Idag förs diskussioner inom ornitologin, där man finner nya vägar att dela in fåglar i arter. Trutar, tex, är föremål för nya arttillhörigheter och därmed kommer gamla indelningar inte längre att gälla.

I och med detta kommer man ovillkorligen in på DNA och nya rön i detta hänseende. Vissa arter har hitintills sammanförts i olika arter, men med DNA- analyser har man kunnat visa på nödvändigheten att i grunden ändra på arttillhörigheter!

Denna vetenskap är säkert både nödvändig och ligger dessutom i linje med vetenskapens nya möjligheter. Dock ser jag en möjlig “krock” mellan etablerad forskning inom fågelsegmentet och – å andra sidan – fältornitologerna och vi andra, fågelskådarna. Och detta problem avseende tillhörighet kommer säkert att förstoras framöver.

Faktum är, att ornitologin i sin linda var tvungen att förlita sig till fågelintresserade i fält    ( Erik Rosenberg, Paul Rosenius och Gunnar Brusewitz och andra tungviktare). Deras produktion av iakttagelser och beskrivningar har till stor del legat som grund för ornitologins utveckling i Sverige. Därtill kommer under senare tid all den information som delgetts forskningen från Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) och Club 300.

Club300 är en organisation för de allra mest beskälade fågelskådarna och hade väl inte så värst bra image tidigare. Dock må man säga att det informationsflöde som genererats till forskningen från denna organisation otvetydigt skåpat in massiva kunskaper till forskningen om fåglar. Mer om Club300 i senare inlägg!!

Vill avsluta med en liten uppdatering i Genarp.

Fågelbordet översvämmas i dessa köldtider av fåglar. Imorse hade vi minus 14,8 och koltrastarna satt som svarta kolbitar i rabatter och träd – i väntan på att jag skulle ta mig ut i kylan och hysta fram foder till dem. Och inte är de skygga heller: Jag hade tre koltrastar runt benen medan jag fyllde på fågelbordet! Dagliga besökare är givetvis koltrastarna, men även grönfinkar, talgoxar, stenknäckar, bergfinkar, och de agressiva blåmesarna. De har full kontroll över maten och de vanligtvis dominanta nötväckorna får rätta sig efter blåmesarnas syn på vem som står i tur!

Till sist: Tyvärr har det dröjt med inlägg sedan sist. Detta pga att jag varit inlagd på Spenshults Sjukhus för operation av spinal stenos, dvs jag har under en lång rad av år haft bekymmer med ryggen och domningar/ ischiassmärtor vänster ben. Nu har det gått en vecka efter operation och jag väntar på att ischiassmärtorna skall ge med sig!! Hoppas dock att nu kunna förse min blogg med diverse intryck från naturen i och omkring Genarp. Bifogar även bild från hösten på Öland med flyttande gäss. Här i Genarp har vi rätt mycket övervintrande gäss – främst grågäss och enstaka bläsgäss.

Gäss över Skärlöv, Öland

 

 

 

 

Posted in Genarpskrönika | Tagged , , , , , , , , , , , , |

Råkan – älskad och hatad.

19 december 2012

Här i Genarp har vi en råkkoloni intill kyrkan. Vår och sommar kan man höra det ständiga skränandet från trädtopparna där de har sina bon och nattkvist och bybornas omdömen om detta varierar. De som bor närmast har – förståeligt nog – ganska ljumma känslor för dessa svartfåglar. Andra, återigen, hänvisar till deras urgamla medborgarrätt här i Skåne. Närmare bestämt har de funnits här i vårt landskap i över 1000 år!

 

 

 

 

 

 

Genarps kyrka och råkor.

I Skåne finns det cirka 50 000 par idag och detta har mer eller mindre hållit sig konstant de senaste 10 åren.

Råkan är en mycket social fågel, likt sina släktingar kråka, kaja, korp och skata. Gemensamt för dem är livslång parbildning och användande av avancerad teknik vid födosök. Man har noterat kråkor som använder pinnar för att peta ut något ätbart ur burkar eller flaskor. Exemplen är många.

 

 

 

 

 

                                                                                    Råka

 

Nu är både kajor och råkor spridda i landskapet och lever ett nomadiserande liv i väntan på våren och ny häckning. Då strålar de samman på sina häckplatser med sin partner. När vi vid denna tid ser dem kan man notera att de ofta uppträder i par.

Posted in Genarpskrönika | Tagged , , |

Vinter och snö!

2 december 2012

Så har snön kommit, och som vanligt med besvärligheter i släptåg. För oss skåningar är det alltid med förtrytelse vi konstaterar att det årliga eländet invaderar våra liv än en gång. Tågen fungerar dåligt och för trafikanter blir det till att återkalla minnet om hur det är att köra på hala, moddiga vägar.

I djurvärlden ställs aktiviteterna om och födosök blir en daglig strid om knappa resurser. Mitt fågelbord är nu välbesökt av hungriga fåglar. Häromdagen hade vi ett rådjur inne i trädgården, av spåren att döma. Tyvärr har några rådjur i Genarp blivit ordentligt hemmastadda i umgänget med byinnevånarna, vilket har till följd att de äter upp växter i trädgårdarna. Ett vanligt villastaket eller häck hjälper föga – en höjd på minst 180 cm behövs – men det är knappast görligt inne i Genarp.

Sångsvanar i flykt

Väster om byn kan jag nu höra sångsvanar tuta. De brukar uppehålla sig vintertid ute på de vida fälten mellan Genarp och Toppe Ladugård där de hittar föda i brodden. Även gässen finner föda på dessa fält. I gryningen kommer de från Häckebergasjön och drar över vårt hus. Ibland hör man dem sent på kvällen på väg tillbaka när det är nattsvart ute och man kan ju undra hur de orienterar sig.

Posted in Genarpskrönika | Tagged , , |